Dagens Nyheter – 17 oktober 1874, sida 2

ej bli så svårt för er att förmå den hedervärde Guiseppe att släppa er in utan vidare omständigheter; sedan får ert hjerta tala för er sak, kauske skall flickans motstånd smälta för er passiong eld..: Hvad jag önskar, behöfver jag ej upprepa för er, men ni får taga er lott som den faller. Om jag visste hexan vara vackert och väl gift med er, så skulle man gerna få begrafva mig i skogen i morgon. Jag har aldrig trott, att en flicka kände göra en så många bekymmer! I början blef jag rasande vid tanken, att gifva henne åt en främmande menniska, som kunde göra med henne hvad han ville; nu plågar det mig att lemna henne ensam i verlden, när jag en gång tillsluter mina ögon. — Jag får således komma i afton? frågade Manfred upprörd. — Det får ni. Vis, Montebello nr 65 är adressen, klockan mellan fem och sex finner ni den lilla fågeln ensam i buren. — Du, min stere, hur skall jag ställa till, så att hon ingenting märker! Aldrig har jag kunnat dölja mina tankar eller haft några hemligheter. Jag känner mig redan het om öronen, när jag betänker, att hon möjligen kan säga: Farbror Martin, hvad är det som upprört dig? Jag är en erbarmlig skådespelare. Sådan jag nu är, törs jag ej komma inför hennes ögon, jag måste först bli lugn. Gör med mig en tur genom staden.