Dagens Nyheter – 17 oktober 1874, sida 2

oo RV NN förvärfvat mig ännu en smärtsam erfarenhet, bör resignerad anträda min återresa. .. Han tystnade; i det han tog af sig hatten, strök han sig öfver den brännheta pannan. . — Förlåt mig, men jag förstår intet af allt detta, yttrade den gamle. För andra gången förelades honom en gåta att lösa; Italien tycktes verkligen utöfva en förvirrande inflytelse på tyska sinnen. — Jag älskar er brorsdotter Hermance, älskar henne obeskrifligt, som en vansinnig! — Huru! Gubben spratt till och tog ett steg tillbaka. — Vet hon af det? tillade han. — Hurn skulle hon kunna det? genmälde Manfred helt melankoliskt. Sedan åtta dagar har jag rört upp himmel och jord för att finna henne. Jag ville göra ett slut på detta qval, denna ovisshet; hon skulle höra mig. Men ack! hon är spårlöst försvunnen, sedan jag likväl sett henne två gånger. Den gamle drog sin arm tillbaka. — Hör på, i denna punkt förstår jag ej skämt; om lilla hexan skulle bli olycklig för er skull, så — så gammal jag är — måste vi slåss på pistoler! Hvar har ni sett henne? — I Uffizierna och vid San Miniato. Ingendera gången kunde jag få tala med henne, emedan hon med flit undvek mig.