Stockholms-Nyheter. Stockholms stadsfullmäktige hade i går afton sammanträde för behandling at beredningsutskottets utlåtande angående utbytande af stadens räntegaranti för Stockholm—Vesterås— Bergslagens jernvägsaktiebolags obligationslån mot aktieteckning i kapitalet, hvilket utbyte utskottet under vissa bestämmelser och vilkor hade tillstyrkt. Vid sammanträdets början uppträdde hr Fries och föreslog det hela frågan måtte uppskjutas, dels emedan han åstundade att drätselnämden måtte åläggas inkomma med en fullständig finansiell utredning öfver Stockholms stads utgifter under de närmast kommande åren, ty utom den här ifrågasatta ut giften förefunnes åtskilliga alldeles nödväns diga utgifter, hvilka af tal närmare specificerades; dels emedan ännu ingen tillräcklig utredning af bansträckningen från Karlberg till Lilla Värtan förelåge. Vid Värtan borde äfven hamn finnas, emedan hamnarne i Stockholm voro; alldeles otillräckliga... Till följd häraf vore det nödvändigt företaga en undersökning!af de dervarande lokala förhållandena äfvensom af de kostnader, som skulle drabba staden: med anledning at jernvägens utsträckning dit. Hr Lagerstråle förnekade ej att det kunde vara intressant att erhålla uppgift om stadens ekonomiska-behof, men trodde dock att frågan nu kunde afgöras. Ansåg för öfrigt, att då banan naturligtvis i brist på penninar ej kunde fullbordas, staden måhändarelan nästa år skulle nödgas .uppfylla den räntegaranti, den iklädt sig. Och skulle det då bli af nöden att utbetala ett större belopp än det.som erfordrades efter nu af beredningsutskottet föreslagna grunder. Hr Liljenstolpe ville understödja det af hr Fries framställda förslaget. Trodde att de, som voro benägna att understödja banan, ej skulle befinnas ovilliga att låta undersöka om finanserna vore sådana att man kunde gå-in på nu ifrågavarande framställning. Som för öfrigt ingenting vore bestämdt med afseende på banans framdraghingtill Värtan, fann han deri öt nytt skäl att instämma med hr Fries. : Hr Rosstnder fäste ej någon vigt vid hr Fries första skäl, men fann det åndra ega större. vigt, ty en.nödvändighet vore väl att banan hade början och slut, om den skulle kunna bära sig; nu vore detta ej händelsen. Mån ga omständigheter funnos för det antagandet att bansträckvingen till Värtan skulle komma till stånd, men ännu vöre härför intetkostnadsförslag uppgjordt. Hr Fries önskadeattbolaget skulle undersöka denha sträckning, hr Rossander ville att Stockholms stad skulle låta verkställa densamma. Yrkade äppskof tils undersökning af banan till Värtan och hamnen der egt rum. if Hr Hajerman trodde äfven att frågan fordrade noggrannare undersökning. Vid granskning af åtskilliga sifferuppgifteri beredningsutskottets utlåtande fann han dem motsäga hvarandra. j Hr Nerman uppträdde härpå med ettlångt anförande. Stockholm har ej brist: på vatten, men väl på kajer. Jernvägsstyrelsen hade fått många uppdrag i trafikväg, men nederlagsplatser saknades. Stockholm kah i brist på nederlagsplatser ej bedrifva sin handel som sig borde. Detta måste afhjelpar Lämpliga platser för upplag funnes vid Värtan. Detta i förening med födvändigheten att undersöka ett hamnspår till Ladugårdslandet gjorde att frågan måste hvila Undersökningen måste ske genom stadens försorg. Instämde med hr Fries. ; Hr Berg fann hr Fries; första skäl tf ringa vigt, på de grunder hr Eagerstråle anfört. Ansåg kommunen vara beredd att kunna teckna 3mill. Ansåg -ej.ö heller. andra skälet särdeles vigtigt. . Hr Fries hade deri omnämt utgifter, till hvilka disponibla medel funnes; Önskade att saken nu skulle -behandlag. T Hr Sjöberg instämde med hr Fries äfven i de grunder han anfört. Det är endast vanlig klokhet att beräkna sin ekonomiska:ställning. Det vore så mycket mera skäl att nu iakttaga större försigtighet, som man torde eriora sig sakens behandling 1871. Då hörde man lysande förefpoglingar och förhoppniggar; och nu synes huru: de uppfylts Det vore billigt, att äfven de at stadstullmäktige, som kubna vara intresserade af Frågan medgifva uppskof. Instämde med hr Fries. :Hr: Lagerstråle tillkännagaf, att han var frånvarande 1871, då beslutet fattades, och TT tt a rg da ENN TE aa sn NE Oe AE TS