Dagens Nyheter – 17 oktober 1874, sida 1

känslor. O! huru dåraktig och hjertegod var ej den lilla! Manfred betraktade sin följeslagare med spänd väntan; då denne med ett halfhögt utrop sprang upp från bänken, förmådde han knappt längre tygla sin otålighet. — Nå? frågade han; har ni upptäckt någon utväg? 4 i Farbror Martin, hvilkens ansigte nyss uttryckt en nästan fullkomlig visshet om egern, föll tillbaka på bänken med en åtbörd af modlöshet. , — Jäg tror mig nog ha genomskådat saken — men den står dåligt. Ett vill jag likväl säga er till tröst: Hermance besvarar er kärlek ! å — Och ändå säger ni, att saken står dåligt? jublade baronen med ett skratt, som fjöd mera friskt och gladt än något, som på länge kommit öfver hans läppar. — Och just derför att hon älskar er, skall hon kanske aldrig bli er maka, fortfor gubben, — Nu talar ni i gåtor, herr öfverjägmästare. — Ni har emot er två fiender, som äro mycket svåra att besegra. — Jag vet med mig sjelf, att jag har motståndare, dock inga fiender. — Om några personer är här ej fråga, svarade den gamle berrn suckande; hvad ni har emot er är: flickans finkänslighet och hennes rättskänsla,