ompats JR a RNA mån ursäkta sin passionerade ifver: han var ju tvungen att återlemno den till henne. Derför hade han under de sista fyra dagarne varit i nästan hvartends hus med ett någorlunda hyfsadt yttre, för stt görs sig underrättad om, huruvida icke några tyska fruntimmer bodde der. Men : alltid förgäfves: tyskar ville ingen kännas vid, Florens syntes befolkadt endast af engelsmän, så ofta fick han till svar, att inglesi hyrt lokalen. Häån vissto icke, avt för italienaren gälla alla utländningar, de må tillhöra hvilken nation som helst, för engelsmän, När hans efterforskningar förblefvo fruktlösa, och han hvarje afton, trött och med svikna förhoppningar, måst återvända till hotellet, för att med dyster, menniskofiendtlig min intaga sin plats vid table dhöten, kade han omsider tagit ett steg, mot hvilket hans finkänsla länge upprest sig; han hade varit i poliskammaren och frågat efter en fröken Krauses från Bergethal i Thäringen adress. Tjenstemannen, till hvilken han vände sig, hade bemött honom med mycken artighet, sett efter i böckerna och, då kan sjelf ej fann hvad ban fsökte, bedt en af sina kamrater vara sig behbjelplig — men till sist hade herrarne dock med ledsnad måst erkänna, att de icke kunde meddela den önskade upplysaingen; någon signors Krause vore ej anmäld hos polisen, kanske hette hon icke riktigt sö, och monsieur således