Dagens Nyheter – 16 oktober 1874, sida 1

han sitta i vagnen och hastigt föras hän till den unga flickans boning. Deck nej! det skulle falla sig svårt för hans tunga att uttala dessa artiga fraser, en okuflig svartsjuka snörade ihop hans strupa; han, den äldre, hvilkens kärlek hvilade på en grand af beligt allvar, kunde icke mottaga upplysningar af denna leende ynglingamun! Huru olika skulle ej hennes namn ljuda, idå det uttalades af dem båda! Han betalade uppassaren och aflägsnade sig hastigt; den upge manhbens vackra snsigte ökade hans qval. Under det Manfred sålunda blickade ut i den ljusa morgonen, inträdde ett visst lugn i hans själ: frokten af ett manligt beslut. Han ville afresa och visst icke vidare till Rom, såsom har ursprungligen ämnat, utan tillbaka till sitt hem. För honom fanng intet bättre medel till ait glömma sorger och smärtor än arbete; all verldens glädje, till och med naturens skönheter, förmådde icke så kraftigt lugna hans hjerta, som verksamhet och omtanke för egen och andras rökning. Det var det läkemedel, gom lofvade honom snar bot, och det ville han tiligripa. Om två timmar afgick tåget till Bologna, hans kappsäck var snart packad och hotellräkningen betald. Så brådtom hade han att få vända ryggen åt denna stad, hvilken beredt honom namnlösa qval, att han icke gaf