Dagens Nyheter – 15 oktober 1874, sida 3

Article Image
blott göra en flyktig tjenst, då man nästan kan läsa på de flesta länders gator, är nu till ända; vi ha nu den 21 juni, och det går åter utför backen. — Men det är endast i Norge och Ryssland, som dagen bokstafligen icke har någon natt; endast der åstedkomma solnedgång och soluppgång så godt som ett och samma ljus. I många länder är natten till den 21 juni en vallfartsnatt. I Paris vallfärdas årligen 100,000 personer till Boulogneskogen för att icke sofva bort årets enda ljusa natt. Stjernorna ha en gång för alla fått lof denna natt, säger en tysk legend; de äro frikallade från att tindra på firmamentet. De hvila ut. — Den 21 december är den mörkaste dag på året, liksom den 21 juni är den ljusaste. Den är mörk som en enkas sorgdrägt. Naturen bär sorg efter alla sina döda blommor och blad, men i norden är sorgens färg hvit; der lägger snön sitt hvita täcke öfver jorden, så att granne kan muntert resa till granne och jula, och långa skaror vandra till kyrkan, utan att kyrkdrägten förderfvas. Det må vara dag eller natt, ljus eller mörker, så för hvarje timme: oss närmare mot evigheten — och ändå lefva menniskor som om döden vore uppfunnen för alla andra, blott icke för dem! I Paris, som i de andra stora hufvudstäderna, ser nattens eller rättare dagens första timme, den må vara ljus eller mörk, de teaterbesökande begifva sig hem hvar till sitt; kl. 2 komma de superande ut från de fina restaurationerna; kl. 3 komma spelarne från sina respektive klubbar; kl. 4 komma slagtarne ut från offerställena med de döda djuren på stora kärror; kl. 5 börja gatsoparne sitt dagsverke; kl. 6 blifver lif bland tidningsbärarne; kl. 7 komma åsnorna till staden, bärande på stora villiga ryggar hvad börda man vill lägga på dem, men deras egentliga bestämmelse är att bära sin läkande mjölk till bröstlidande; kl. 8 stiger förståndigt folk upp; kl. 9 bära postbuden omkring bret; kl. 10 gå embetsmännen till sina verk; kl. 11 äter man frukost; kl. 12 ställer man sin klocka efter kanonskottet eller går man på Börsen; kl. 1 återvända arbetarne till arbetet efter en nog kort rast; kl. 2 blifva damerna synliga; kl. 3 gör och mottager man visiter; kl. 4 åker man ut; kl. 5-är den stora menniskoexpositionen; kl. 6 äter man middag; kl. 7 tager man kaffet; från 8 till midnatt är man på teatrarna. Man! Hvilken man? Alla de, som vilja vara något här i lifvet och som föreställa sig, att verlden är skapad enköm för dem. Lyckligtvis äro vi andra för mer än sparfvarne, och det sörjes bättre för alla dem, som icke höra till man, af den, som rätt förstår saken, än hvad man sörjer för sig sjelf. Ur sotldatlifvet. Från Wien meddelas följande: På exercisplatsen i närheten af Klagenfurt blef ett regemente uppvisadt för generalen. Denne ställde sig framför ett af de bättre kompanierna och mönstrade det med fältherreblick. — Träd fram, befallte slutligen generalen en infanterist. Har du packat din tornister reglementmessigt? — Ja, ers excellens! — Nå, så tåg af. den och visa mig skoborsten. ve Soldaten, som hade lagt tornistern framför sig på marken, tog fram en borste och visade den för generalen. — Godt, och nu klädesborsten! — Här, ers excellens. — Godt, och hårborsten! — Här, ers excellens. Excellensen yttrade sin tillfredsställelse öfver infanteristens. reglementmessiga pack: ning, då denne ännu en gång -böjde sig ned och tog. fram en fjerde borste, hvilken han visade generalen. — Hvad är det? frågade generalen helt förvånad. Han kände ej till någon fjerde borste. ne — Det är en reservborste, ers excellens. Håren började resa sig på kaptenens och de bredvidstående officerarnes hufvuden, ty de hade märkt, att infanteristen med den frimodigaste min i verlden ständigt visade samma borste och dessutom med reseryvborsten tillåtit sig ett litet skämt med hansexcellens. Men icke nog härmed..; Den unga filuren framvisade derefter hälften af en handduk som fotduk, handduk och reservhandduk. En sedermera företagen undersökning Visade det resultat, att den outtömlige tornistern icke innehöll annat än en borste, hälften af en handduk, en spegel och en blankdosa. , Den lustige söldaten, hvilken allaredan som gemen lurat en general, gjorde få dagar derefter det första steget på den militära befordringsbanan, i det han på grund af excellensens befallning avancerade till korporal. s Också ett fiskafänge. Härom dagen I satt en engelsk gentleman i sällskap med värden på det värdshus, der han bodde, på sin favoritplats vid en flod och fiskade. Värden råkade komma i vägen för fiskaren just då denne skulie kasta ut sin krok, som i stället fastnade i det ena af värdens ögon, orsakande honom en olidlig smärta, Fiskaren lossade helt lugnt kroken, såg efter be-. tet, och söm värden fortfor-att tjuta så mycket han förmådde, hviskade gentlemannen: Sätt upp ögat på. räkningen, men tjut inte så förtvilladt, ni skrämmer ju bort all fisken för mig. ; ; RER nd Breflåda.

15 oktober 1874, sida 3

Thumbnail