Dagens Nyheter – 15 oktober 1874, sida 1

IVO bakavisas. Om hon blott kunde besluta sig — det är ett lysande parti, och han lärer besitta förträffliga egenskaper, Han lefvör verkligen endast af strålarne från hennes ögon. — Haf den godheten att lemna Ducan åt sitt öde, utropade han förtratad; en bra tysk skall hon tillhöra och ingen fålsk italienare. Hon gjorde småleende en axelryckning, — Det har ingen fara, hön värderar hans förmåga som konstdomare och talar gerna med konom, derför att bangs italienska är så ren. — Men ni afbröt mig. Vi befanno oss för andra gången i Uffizierna, Hermance var fördjupad i sitt arbete; men plötsligt varseblef jag, att hon såg npp och oroligt blickade bort åt en del af rummet, der en talrik grupp herrar hade samlat sig omkring någon hög furstlig person. Blodet rusade till hennes hufvud, och kinderna purprades; derefter blef hon dödsblek och sänkte hufvudet, som om bon velat dölja sig bakom den uppspända duken, och hon hviskade till mig, att hon kände sig illamående samt ansåg sig böra straxt fara hem. Jag fattade hennea hend, den ver iskall och darrade; hon kastade ifrån sig pensel och palett, drog slöjan för ansigtet och ryckte mig bort med sig. Fastän vi kommit in genom stora porten till Uffizierna, ville hon, att vi skulle taga återvägen genom Palazzo Pitti, allde1es som om hon önskat till hvad pris som