nödvändigt för flickan; hennes helss, ehuru visat icke stark, fordrade ej någon längre vistelse i Italien, och jag tillade, att det lidande, som tyckes tära på hennes ungdomsblomma, icke kunde kursras genom läkares ordinationer. — Hvilket lidande? Jag ber er, säg mig hvilket! utropade öfverjägmästaren, i det han stannade och häftigt stötte käppen mot marken, — Lägg band på era känslor, bäste herr öfverjägmästare, vi äro på gatan, och folket ser redan på oss. Jag mener ett lidande, som har sitt säte i själen, i hjertat. — Det måtte väl icke vara någon olycklig kärlek! akvek gubben, trots den varning han nyss erhållit, så högt, att kuskarne å ett par i närheten stationerade droskor trodde ropet gälla dem och derför, svängande iskorna i luften, kommo framåkande med vild fart. Man hade sedan stor möda för att bli dem qvitt. — En olycklig kärlek, upprepade gubben för sig sjelf; men till hvem? — Det frågar jag er, svarade prefessorskan. Jag var den tiden icke i Bergothal och erfor erdast genom bref, hvad :som der tilldrog sig. Huru mycket förtroende Hermance än skänker mig, finns det dock viska förhållanden, öfver hvilka hon aldrig skulle vilja yttra sig till mig. . Hon var redan om barn sådan, att hon brukade blifva om möjligt