gemensamma ungdomstid, som förde honom till Bargethal, några allvarliga afsigter hade han icke. Om du behagat honom, skulle jog ba funnit det naturligare... — Farbror Martin! Hon glödde som en ros. — Blif icke ond öfver mitt lilla skämt, bad han och kysste den fina handen, kom hon lagt öfver hans mun. Professorskan, som med intresse följde samtalet, frågade efter tant Marie. — Ja, huru mår hon? inföll den anga flickan, glad öfver att samtalet sålunda blef fördt på ett annat ämne; jag är riktigt hjortlös, som icke förr gjort mig underrättad om hennes bafinnande. Den gamle herrn skrattade högt. — Hon är olycklig för det att hon icke har nog arbete. Freiendorf ersätter nomligen den bästa hushållerska, hvilket din mor ingalunda har någonting emot. När middagar skola gifvas, är det han som uppsätter listan öfver rätterna, han far till delikatesshandlarne, för alt gjolf göra alla beställningor, han bestämmer, hvilken servis skall användas, eo. s v. Hans frö får således uteslutande egna sig åt sin toilett; och äfven i afsoenda på denna har han förbehållit sig en rögt; han konfererar med modiston och hårfrisörskan och är stolt, om man berömmer Augustos smakfulia elegans, som till en del är hang verk, Tant Mario har genom