MTV framför honom dödens marmorrike, under hvars konstrikt sammanfogade, med inskriptioner försedda stenhällar de affidne söfvo i murada grifter. i : Rödaktiga ljus väfde en magisk slöja öfver detta tårartes fält; Stenåtnes glänsånde, spegelglättå ytöf Voro begjutnå af aftonsolens Byllehe sken: Mdhfred var bländad, öfverväldigäd åf denna för honom alldeles nya anblick. När båns öga vänt sig vid den glödande belysningeh, såg han på nägot afständ Herihance, som härmade sig utgångspörten vid den udgs Bninnöns arm, Likön sylfid fraihsvälvade hehines smärta gestalt, än försvinbande möllah fräfvårdarne, än ånyo visande sig. Han ville högt ropa kennes namn; men han hade besinning nog till att icks göra det. Hvad skölle bo, hvad skullö heönes följeslagare tänka? Han följde henne på afstånd; konskå skållo hon vända sig om och då kunde han göra sig befnärkt. Kan Porten öppnades; ett åkdon väntade derutanför, och i detta uppitego temligen hastigt den unga flickan och det äldre frunfinret. Herra bugade sig djupt och förde flickans hånd tillsinä läppar, då den räcktes Honom till afsked; ogerna och tvekande släppte hafi denna hand — kå syntes det åtminstone för 48 svartsjuka ögonen — och dörpå rullade vsgnen tillbaka till staden så fört, som gatans branthet tillät. Den unge