Små fotografier från Roslagen af Fr. Fm. TI. Ärnsmannen. (Forts.) Sent på qvällen återfinna vi honom sittande i en skogsbacke, der han är gömd för alla spejande blickar. Men ban är icke ensam. Emma är med honom. Hon hade hemma sagt, att hon ämnade helsa på en väninna. Hon tog en genväg öfver skogsbacken. Men der mötte Qvick henne. Jag veticke om mötet var aftaladt, men säkert är, att Emma alldeles hade glömt bort den väninna, hon skulle besöka. — Låt oss hoppas det bästa, sade hon, när dragonen berättat henne om Erik Olssons tillämnade frieri. Både min far och min mor äro goda menbdiskor, och jag tror icke att de skola tvinga mig mot min vilja. — Men Erik Olsson har många företräden, invände Qvick, som icke vågade hysa något hopp. Han är en driftig och arbetsam karl. Hans gård är skuldfri. — Men om jag nu det oaktadt icke vill ha honom? — Så skola dina föräldrar tvinga dig. En sådan friare kommer icke alla dagar. — Äfven jag höppat att hädanefter slippa Tara, som icke vilja ha mig, utan min egenom. — Men din far tänker icke sä. Han skall sfifva ett tvärt nej åt den friaren, som icke vil ha ditt himman utan blott din egen perBon. — Och hvarför skulle han säga nej åt dig? frågade Emma, ty jag förmodar, att du med den der andre friaren icke menar någon annan än en viss Andreas Qvick, tillade hon skälmaktigt: N oo — Hur kan du tro att han skulle vilja taga en sådan tattiglapp som mig till måg ? Hade min far hishållat litet bättre och jag fått ärfva hans egendom, så hade måhända någon utsigt funnits för mig, men nu... — Nu är det icke heller omöjligt. I förtröende skall du få Veta, att min mor känner vår ömsesidiga böjelse och likväl icke förbjudit mig den: — Men din far . .. — Skall väl också nödgas gifva med sig, ifyllde den raska Emma: Var bara modig, min gosse! Icke passar det för en krigare. och dragon att vara rädd som ett barn. Framför blott ditt ärende på samma gång som Erik Olssons. — Jag blir körd på dörren! — Om du det blir, lofvar jag att följa efter. Är du nöjd nu? — Du är en engel, Emma, och alldeles för god åt mig! Jag skjuter ibjäl mig; om din far säger nej. — Gud bevare oss! sade den muntra bondflickan och skrattade. : Men hon skrattade för tidigt. Det var åtta dagar derefter. Jan Jansson hade nyss tagit sig en middagslur, ty på söndagarne unnade han sig denna lyx, och satt nu så gjälaförnöjd vid sin kaffekopp. Han hade en rykande pipa i munnen och på knäna uppbar han en liten ostyrig tvåårspojke, som pröfvade gina naglars och fingrars kraft än på den femtioårige mannens ännu blomstrande kinder, än på hans glesa och något gråsprängda pölisonger.i Framför skänken sysslade Emma. Vår Herre vet hvad Kon tänkte på, ty så snart hon flyttat alla på en hylla befintliga fat och tallrickar till en öfre, flyttade hon dem tillbaka igen, och den: darrande handen höll ofta på att släppa det bräckliga porslinet, PA Rn INNE ST NSI ONA ENN ETS PSI ENDRE Sy SERESTSREN ST