Dagens Nyheter – 12 oktober 1874, sida 1

lifligaste intresse för den fremmande högheten, helsade vördnadsfullt på honom; med bedröfrad min måste han dock tillstå, att han ej kunnat utforska någonting rörande signorinan. På morgonen hade det äldre fruntimret . infunnit sig med en betjent och bemtat staffliet, duken och det förat omnämnda skrinet; alla sakerna hade derefter blifvit lagda i en vagn, fruntimret hade stigit upp i denna samt farit sin väg. Han hade erbjudit sin hjelp för att dervid komma i tillfälle att kasta en blick på droskans vummer, men det hade tyvärr varit ett enkelt privat-åkdon utan namn eller vapen, hvadan han fann sig urståndsatt att gifva sua eccellenza den ringaste upplysning. Manfred stack en ny napoleondor i den tjenstaktige mannens hand; han blygdes för sig sjelf deröfver att han tagit denna hjelp i anspråk och kände sig nästan belåten med att karlen ej kunnat skaffa honem bättre underrättelser. I Uffzierna kunde han således ej vänta henne mer i dag; kanske skulle hon träffas i Palazzo Pitti. Han dröjde länge i kungaslottets präktiga salar; taflorna betraktade hen mycket ytligt, men desto uppmärksammare gaf han akt på menniskorna; och sedermera hade ban ett otydligt minne af att ban hos Madonna della sedia upptäckt en viss likhet med Hermance. Han såg ej som Faust en Helena i hvarje qvinna, men den älskade i hvarje skön bild.