Dagens Nyheter – 12 oktober 1874, sida 1

BULULLUNCT at UPPUvVAv SVA SAVvve oanad Hrr Petit Komp. och deras fiske i Flintrännan. Härom meddelar Sydsvenska Dagbladet ytterligare följande uppbyggliga upplysningar: I vår artikel af den 28 september omnämde vi det märkliga förhållandet att de lotsar och fiskare, som lemnade fartyget Legoulon Pöre sin hjelp, med kaptenen kontraherat om 200 såsom bergarelön, att denna summa äfven bekommits (med afdrag dock af 100 kr.), men att det kontrakt, som befinner sig i hrr Petit komp:s händer för att tjena som verifikation vid haverihandlingarne, lyder å 250 . Denna upplysning skulle snart bära frukt. Sistlidne lördag, den 3 oktober, infann sig här i staden kapten Fournier, åtföljd af en af hrr Petit komp:s kontorister, för att uppsöka en af de lotsar, hvilka såsom ombud för bergningsmanskapet lyftat bergarelönen på Petit komp:s kontor. Lotsen påträffades på hotell Stockholm härstädes; kapten Fournier begärde ett enskildt samtal med honom, förde Honom ned i porten och lemnade der i hans händer en penningebundt. Då lotsen förklarade, att han ej hade någonting till godo, och ville återlemna pennin:garne, vägrade kaptenen möttaga dem och gick. Villrådig om hvad han skulle göra, men med skäl ängslig för betydelsen af denna opåräknade present, beslöt sig lotsen dock slutligen för att hos härvarande franska konsul i vittnes närvaro deponera det mottagna beloppet, 504 kr., för att genom konsulns försorg återställas till kapten Fournier. I anledning häraf skref konsul Frick till svenska konsuln i Helsingör med anhållan att han täcktes genom Frankrikes ordinarie konsul derstädes skuffa besked om huru med dessa penningar riktigast borde förfaras. Onsdagen den 7 d:s följde andra akten i detta träcka intrigspel. Hrr Petit komp:s ombud kom ånyo öfver och förmådde de båda lotsar, som lyftat bergarearvodet, att följa med sig till Helsingör. Här blefvo de af hrr Petit komp., inför en dansk prokurator, tillfrågade om de ej underskrifvit det ifrågavarande kontraktet samt om ej 250 pund enligt kontrakt blifvit utbetalda. Bundna af-sin namnteckning, måste de till båda frågorna svara ja; i viss mening voro också båda delarna sannitig: de hade på kaptenens genom hrr Petit komp. framställda yrkande på god tro underskrifvit det nya kontraktet och 250 pund hade vid ifrågavarande tillfälle också verkligen uppräknats — blott med den lilla modifikation, att de femtio punden derefter skötos åt sidan och blefvo liggande på hrr Petit komp:s bord, hvarefter nämda herrar från de återstående 200 punden ytterligare afdrögo 100 kr. som sin provision. Om dessa förhållanden glömde man dock alldeles att inför prokuratorn framställa några frågor. kada att så mycken slughet dock skulle vara bortspilld. Hrr Petit komp. voro olyckligtvis i okunnighet om att de påtrugade 504 kronorna redan voro deponerade i offentligt förvar och föremål för en offigiell korrespondens, att franska kaptenen vid sitt första besök härstädes inför tvenne personer sjelf uppgifvit, att han åt bergningsmanskapet utfästat ett arvode af 200 2, och slutligen att det forsta kontraktet uppgjorts af lotsarnes förman, lotsåldermannen i Skanör, en alltför kraftig. och alltför hederlig man för att kunna åtkommas af hrr Petit å komp:s vanhedrande konstgrepp; och denne man kan med egen och många vittnena ed styrka, att man vid bergningstillfället aldrig kontraherat om mera än 200 pund, och att han heller aldrig till fördelning bland de biträdande mottagit högre belopp än 200 pund minus de 100 kr. hrr Petit komp. genast som sjelftagen provision tillskansade sig. Betrakta vi hela denna historia från dess början — tillägger tidningen — det beryktade telegrammet, så finna vi en hel väfnad af osanning, der den ena maskan brister sönder efter den andra, men ock lika flinkt hopstoppas med en ny osanning. Ar det väl underligt; att sjöförsäkringsbolagen i våra dagar göra dåliga affärer, när vi se huru deras intressen tillvaratagas af slika konstnärer? Det sorgligaste är att de i sitt system af ränker och osanning indraga äfven oskyldiga menniskor af de klasser, som ej vid det skrifna ordet lägga så stor vigt och lätt nog kunna förmås att qvittera 1,000-tal, om de ej på andra vilkor kunna erhålla de 100-tal, som äro deras lägliga rätt. På sådant sätt inverka dylika personer demoraliserande på hela kustbefolkningar.