x x Om arbetslösheten i Förenta Staterna gifver en i Newyork utkommande tidning följande i sanning sorgliga skildring: tÖfyerallt, hvart vi än vända våra blickar, se vi tusende brödlösa arbetare. Hvarje dag tillför emigrationen oss nya arbetare, som gå det grymmaste elände till möte, för såvidt de icke vid hitkomsten äro rikt försedda med penningar. Hvarför varnas icke befolkningen i Europa officielt mot att utvandra till Amerika eller åtminstone från att utvandra under närvarande tidpunkt? Vi anse det vara amerikanska regeringens pligt att göra de europeiska regeringarne uppmärksamma på detta förhållande och sjelf kontrollera invandringen. Vår regering är samvetslös, om den icke gör något i denna riktning. I de östliga städerns hafva arbetarne under flera månader gått sysslolösa och många lida den gräsligaste nöd. Alla offentliga välgörenhetsinrättningar äro öfverfyllda med hjelpsökande och den enskilda välgörenheten tages i oerhördt stort anspråk. — Underrättelserna från vestern gifva en lika sorglig bild af den derstädes herrskande arbetsbristen och fattigdomen. Fabrikerna stå stilla, jordbruksarbetarne hafva intet att göra, och när jordegarne önska få arbetare, erbjudes dem sådana i mängd mot kost och husrum samt en mycket liten lön. Byggnadsföretag och jernvägsanläggningar ha afstannat, och detsamma gäller om bergverk och kolgrufvor. — Vi ha säkerligen en mycket svår vinter alt motse, ty någon förändring kan bestämdt icke inträda inom de närmaste sex månaderna. Vi kunna vara glada, om tillståndet icke blir ännu värre än det är. Våra kapitalister ha förlorat all lust att göra affärer och vår penningmarknad är icke så ordnad, att den uppmuntrar till stora företag. Först sedan våra förvirrade finansiella förbållanden blifvit ordnade kan en förbättring inträda.