— Det blir snart en plats till ledig här, sade jungfru Greta, som nyss lifligt samspråkat med någon osynlig person. Jag talade i går med ryska kejsaren och han lofvade tillhåtla längmannen att skaffa mig rättvisa. När jag får Stockholms slott, skall jag låta kasta kyrkvärden i en varggrop. Då skall socknen få se hvem jag är. På soffan vid fönstret sutto den stackars fickan med de oäkta barnen och en åiderstigen, fint byggd qvinna. Hennes utseende och vårdade sätt vittnade att hon en gång sett bättre dagar, Så förhöll det sig äfven. Mamsell Grundins far hade varit klockaro i sboga, Hennes blomstrande tid försvann, utan att hon lyckades fånga någon i blomsterbojan, och då fadren dog och det blef cession efter honom, måste den på alla tillgångar utblottade flickan söka lifnära sig såsom sömmerska. Anspråkslös och arbetsam, hade hon efter många års trälande lagt tillhopa en liten sparpenning, men en lång och tärande sjukdom uppslukade den, och då hon tillfrisknade, fanns ingen annan utväg henne öfrig än att söka en plats i fattigstugan. — Gråt inte, Thilda, hviskade mamsell Grundin till den bredvid henne sittande flickan, som högljudt snyftande såg öfver till det rörliga lifvet i kyrkvärdens gård. Lifvet är rikt på felslagna förhoppningar, och säkert blir ej detta din sista missräkning. — Han lofvade så heligt att gifta sig med mig, klagade Thilda. Annars hade jag aldrig låtit honom få sing önskningar tillfredsställda. Det går ändå märkvärdigt till här i verlden. Jag har fått undergå enskild skrift, och alla anse sig ha rätt att tadla den fallna. Han, min förförare, går fri från alla förebråelser, gifter sig i dag med den rike kyrkvärdens dotter, och samme prest som bannat mig lyckönskar nu honom. . Hon föll i ännu häftigare gråt. — Han undgår icke sitt samvetes förebråelser, sade mamsell Grundin tröstande. Auklaga icke heller andra så hårdt för deras orättvisa. Väl vet du att han är skyldig, men andra veta det icke och ha icke rätt att hålla honom derför, så länge han nekar. Låt vara att det synes sannolikt att han är din förförare; du kan dock icke bevisa det. — Undra icke på att jag ej har några bevis! Jag samlade inga, ty huru skulle jag kunnat tro att han ämnade bedraga mig. — Då måste du också nöja dig med hvad som skett, sade den gamla mamsellen öfvertygande. Sjelf har du ju också varit brottslig. Men om du ångrar ditt fel och bättrar dig, så kan du sätta ditt hopp till den store Domaren deruppe. Han kan ej misstaga sig och för honom är intet fördoldt. Hvad gör det huru menniskor döma, blott du kan och vågar förtrösta på vår Herres barmhertighet? Thilda torkade sina bleka kinder och såg åter ut genom fönstret. Brudskaran satte sig) nu i rörelse, ty vigseln skulle ske i kyrkan. — Se der går han vid hennes sida, sade den öfvergifna qvinnan till mamsell Grundin. Han ser icke lycklig ut. I detsamma kastade brudgummen en blick nedåt fattigstugan. Då han såg sin fordna älskarinnas förgråtna ansigte, com hon tryckte tätt mot rutan, bleknade han plötsligen och slog ned ögonen. — Ni har rätt, sade Thilda till den vän: liga qvinran vid sin sida. Om han än går fri inför menniskor, så har dock Gud dömt honom. Jag såg det på hans nedslagna blick. Men jag vill tillse stt icke äfven jag blir gå dömd sf Gud, som menniskor hafva dömt mig. Jeg vill bli en god menniska. Ni skall hjelpa mig, mamsell Grundin, ty ni känner vägen till himmelen. Den gamla mamsellen nickade vänligt åt den unga flickan, och Guds frid, som icke drager sig undan ens för en fattigstuga, sväfvade i detta ögonblick på milda dufvovingar öfver de båda qvinnorna, åt hvilka lifvets lycka vändt ryggen. Det var några timmar senare. Kyrkvärdens gäster gjorde heder åt smörgåsbordet. Från köket trängde sig de mest förföriska ångor af stek, puddingar och fisk. Värdarne sprungo -andtrutna fram och tillbaka mellan kök och-matsal samt bortjagade stundom med sina hvita förkläden någon näsvis fluga, som ville fråssa af den från deras röda kinder rinnande svetten. I ett hörn af salen stodo kyrkvärden och Per Persson i lifligt samspråk. ; — Det är en riktig skam, sade denne senare, att gamle båtsman Segel skall få regera huru han vill. Han är så full af förargliga ord, att jag knappt vågar gå till fattigstugan för att besöka min egen far. — Han har förargat mig också i dag, sade kyrkvärden. Man måste verkligen söka att få någon bugt på honom. Han skall bli utan sina 50 öre i jul. Få se om han icke får stämma ner tonen, då snusdosan blir tom. Telegrafnyheter. sn wan VÅR AS KR cr