Dagens Nyheter – 10 oktober 1874, sida 1

uppenbarelse, som tedde sig för vandrarens blickar! Hon har skogsdrottningens gyllene ögon, dessa skaldens ord erinrade han rig ånyo, och med ömhet betraktade han den ljufligt leende qvinnobild, framför hvilken han en stund förblifvit stående, nästan utan att han sjelf visste det, och kring hvilken en talrik grupp af beundrare samlat sig, utan att han blifvit det varse. Det var oartigt af honom att så lärge upptaga den bästa platsen; nästan förlägen skyndade han sig att afstå den åt en annan, Det var numera icke långt till klockan tre, galeriet var öfrerfullt, en riktig ström af menniskor böljade fram:genom rummen, Manfred följde med denna ström temligen viljelös, han passerade södra korridoren som leder till de Venetianska salarne, och ämnade just der atlägga ett besök hos Tizieng förföriska Flora, då bang blick, som öfverfor rummet, plötsligt fängslades och förblef likasom fastväxt vid en och samma punkt. I yttersta ändan af korridoren, något skiljd från de öfriga kopierande målarne och målarinnorna, arbetade en ung dam vid sitt staffli, och så försjunken var hona uti det som hon hade för händer, att hon tycktes hvarken ha ögon eller öron för någonting annat, Manfred kunde till en början endast igenkänna gestalten, som smärt och graciös aftecknade sig under en enkel, svart rammetsdrägt; on äldre qvinna stod bred