Dagens Nyheter – 10 oktober 1874, sida 1

SANS, för en konstkritiker, gom undersökte konsztverkets äkthet, Eburu de gerna skulle hafva frågat honom, om det really vore en Sebastian di Piombo, vågade de ej störa honom i hans djupsinniga betraktelser. : Hura långt aflögsna voro ej dessa från forskande jemförelser mellan Rafasls olika stilar och perioder! Hinr fantasi hade fört honom tillbaka till det gröna Bergethal; han hade slagit sig ned i gräset invid hennes fötter och blickade än på hennes lilla fina hand, som så flitigt förde penseln, och än på det af morgonens milda vindflögt: urprade anletet, hvilket till hälften beskuggsdes af en halmbatt. Derefter återkom i hana minne hemresan under vatten från balen. Hur blyg och tyat hade ej bon till en börjar varit, hur hade hon ej efterhand blifvit allt mer språk-. sam! Han mindes, buru hernes hand lätt tryckt hans, då hon hviskade till honom ett sakta tack! Han skulie ha kunnat på duken återgifva hvarje åtbörd, hvarje rörelse af hennes lilla hufvud. Han hade iogenting glömt, icke heller den långa, sorgsna afskedsblicken, med hvilken den underliga förändringen i hennes väsen och uppförende tagit sin början. Ja, underlig hade hon sedan ända till denna sund förblifvit mot honom! Han hade otaliga gårger frågat sig sjolf, om han icke låtit sig förledas till att gifva hennez öälskliga :förtrolighet cen för HBBMANCE; j 20