Dagens Nyheter – 10 oktober 1874, sida 1

infinna gig hos henne en af de närmaste aftnarne pour faire plus ample connaissance. Tagande gin nevevs arm, aflägsnade hon sig derefter. Manfred gjorde åter en vördnadsfull bugning; aldrig hade han emellertid med större nöje selt så högt stående personer vända honom ryggen. Han var befriad och kunde således nu efterspana den smärta hinden, som nyss sväfvat förbi honom. Hänsynslöst trängde han sig igenom en hel samling af linhåriga Albions döttrar, som med anledning deraf sände ett vredgadt shocking efter honom. Som en pojke sprang han utför trapporna, och andtruten kom han ned — men af Hermance syntes intet spår! Samlande sitt lilla förråd af Itelienska ord, frågade han, om icke nysa förut två fruntimmer gått ut, båda svartklädda, och den ena med blondt hår. Portiern svarade härtill nej; under den sista qvarton hade endast några herrar och ingen enda dam, hvarken gammal eller ung, passerat förbi. t Således uppehöll hon sig sannolikt i någon af salarne; kanske delade hön också många andras vana, att, innan do gingo, keasta en sista blick på Tribunan, denna brännpunkt, som i sig samlat strå!arne af dem högsta skönhet. Han skyndsde åter uppför de höga trapporna, han spejade till höger och venster, hen trampade fruntimren på klädningarne och herrarae på fötterna, han