Dagens Nyheter – 9 oktober 1874, sida 2

-—— ARV visafrieen Beatrice en öm afskedsblick. Det är det skönasta hufvud som Rafael någonsin målat — förälska er icke i de ljufva, bruna ögonen! — Jag fattar icke så lätt eld, svarade Wildenhausen leende, . — Ja, ni har i alla tider varit ett mönster af dygd, anmärkte den yngre; jag förvånar mig verkligen öfver att ni kannat förmå er sjelf till att för någon tid lemna era åkrar, bvännerior, fabriker. o, si v., för att anträda en resa utan praktiskt ändamål. — Jog skulle också sannolikt icke ha gjort det, om jag ej dertill föranledts af ett tvingande skäl. Min syster lider af en bröstsjukdom, och läkarne ha ålagt henne att vistas öfver vintern i södern. Min svåger var så öfverhopad af embetsgöromål, att han omöjligen kunde göra sig ledig, och derför bad han mig, att jag skulle följa med hang hustroa och dotter, som han icke ville tillåta att resa allena. Jag förde dem båda i början af denna månad till Nizza, och gedan de der blifvic behörigen installerade, och jag tillbragt några veckor tillsammans med dem, fick jag det ibfallet att göra en tur genom helå Italien ända till Sicilien. — En mycket förståndig id6, särdeles om man, såsom ni, är bosatt i en af vårt fäderneslandå östra provinser och der lefver liksöm gräfsvinet i sin kula. Sig mig, hvarför försvann ni från residensstaden? Förr hade