RE. nn — Ni här, Wildenhausen! utropade han med denna glädje, som mar alltid erfar, då man i ett främmande land träffar på äfven en ytlig bekant. — I högst egen person, svarade den tilltalade. — Huru länge har ni varit i den store Cosmos stad? — Kovappt ett dygn. — Då undrar jag visst icke öfver att vi ej förr träffats, hvilket eljest bär är någonting oundvikligt. Skada att ni icke kommit förut, ty då skulle vi kunnat tillsammans göra den vanliga utflykten till stadens förtjusande omgifningar. Baronen bugade sig artigt. — Jag är den som förlorat mest derpå, svarade han. Men kanske vi kunna reparera skadan; jag far endera dagen till det gamla Fiesole... — Ett utmärkt vackert ställe, inföll den endre lifligt; hela Arno-dalen och Florens ser ni der vid era fötter. Den lilla stadea sjelf har ej mycket att bjuda på, förutom sina historiska minnen och katedralen, men vägen dit och utsigten äro obeskrifligt vackra. Tyvärr kan jag endast i tankarne följa er; min fid -— min tjenstledighet nemligen — är slut. Jag afreser med eftermiddagståget i dag och kom hit blott för att för sista gången öfverskåda Tribunan och egna improHEBMANOE; 12