qvinnor, som någonsin i en salong smålett mot någon annan än sin man. Hon har ej kunnat uthärda enkeståndet längre än femton månader, trots alla de behag det erbjuder. Och dertill lärer hennes andra man vara betydligt yngre än hon! Det är för öfrigt ganska förklarligt, ty då den förste var mycket äldre, så blir medeltalet lagom stort. Ni vet väl att hon blifvit fru von Freiendorf? Hörde ni icke sjelf en tid till skaran af hennes beundrare? Wildenhausen hade tagit fram sin lorgnett och torkade tankspridd glaset. — Hon var artig nog att skicka mig ett kort, yttrade han likgiltigt, och jag svarade naturligtvis med några lyckönskande rader. Något vidare har jag ej hört om he.ne. — Hvilket ju är lätt begripligt, då ni lefver alldeles skiljd från era vänner, som hade ni begrafvit er i Amerikas urrkogar, inföll den andre. Fru von Freiendorf lefver på stor fet i hufvudstaden; hennes små middagar — gästernas antal öfverstiger aldrig musernag ochi understiger aldrig gracernas — äro våra finaste gourmanders förtjusning. Hon sjelf tyckes med hvarje dag bli yngre i stället för äldre, jag känner ingen qvinna i Tyskland åtminstone, som bibehåller sig så märkvärdigt väl. Hr von Freiendorf är ingen framstående intelligens, men-en man med bildning och smak och med ett gentilt umgängessätt. Det väckte en viss öfver