Dagens Nyheter – 7 oktober 1874, sida 2

-— 000 att — han gjorde en betydelsefall rörelse med handen — hon snart nog icke längre är någon enka. Hormance stod med sävkt hufvud framför den gamle farbrodern, hvilken talat med mycken ifver och lifligt gestikulerade. — Jag kan ej motsäga dig, sade hon sakta, då han frågande blickade på henne — det vore förståndigt handladt, om jag beslöte mig för det steg, som du tillrådt mig — men jag känner — jag är öfvertygad om, att jag aldrig kommer att gifta mig. — Aldrig? Du skämtar, lilla hexa! Hvad skall det betyda, vill du bli en gammal juogfru. — Jog tror att jag i alla fell icke kommer att bli särdeles gammal, svarade hon, qväfvande en kvampaktig snyftning. — Hvad? utropade öfverjägnästaren förskräck:; du längtar till gratren? Du vill dö? Nu först märker jag, hur blek och lidande du ser ut. Dessa skuggor under ögonen, dessa infallna kinder — du är sjuk — balen, den fördömda balen! Sade jag icke, att du kunde skaffa dig lungsot på halsen? Nej, du måste fara med, för det att min svägerska skulle få roa sig. Jag låter redan i dag hemta en läkare; han skall undersöka ditt bröst. Jag har ingen lugn stund förr än jag får veta hvad som fattes dig. Hermance slog sina båda armar kring hans hals, ;