Dagens Nyheter – 7 oktober 1874, sida 1

— Var han länge här? frågade den unga flickan, i det hon lutade det blonda hufvudet mot den gamles axel, likasom för att dölja sitt ansigte. — Minst två timmar. Han är just en man efter mitt sinne, duglig och redbar, klok och erferen; dertill är han finkänslig alldeles likasom din far, Jag skulle önska att han ville stanna ännu någon tid hos er, ty han bör kunna utöfva ett mycket helsosamt inflytande på din mor. — Han teser redan i dag. Öfverjögmästaren smekte ömt hennes ljusa hår, som nedföll i glängande våger öfver hans axel. — Ja, jag förstod att det var för att räga mig adjö ban kom. Mig föreföll det som hade han icke trifts riktigt väl i Bergethal — dock nämnde ban icke ett ord derom. Detta ideliga kommande och gående, detta flackande hit och dit, hvarunder min svägerska ständigt talar om landtlifvets enslighet, kan omöjligen tillfredsställa en förouftig man. I förtroende må jag söga, att jag tror, det han far sin väg med något gäckade förhoppningar. Han lärer, då din mor ännu var flicka, ha hyet ett ömt tycke för hanne — under sådant förhåtlande hvem vet, med hvilka afsigter han kommit hit? Men nu ha anjagligen tvifvel uppstått hos honom, huruvida bon är lämplig tili att bli hans hustru. Vid HEBMANCE, 17