Dagens Nyheter – 7 oktober 1874, sida 1

-—LlJJ -—— Visst icke! inföll den unga flickan hastigt. — Jag tycker, att jag hört dig fälla ett sådant yttrande. Har du ej sagt mig att du endast för en man, som vore dig öfverlägsen i ålder, och hvilkens karakter och själsgåfvor lifvet redan bragt till mognad, skulle kunna hysa något verkligt förtroende? — Var det ej så? Naturligtvis menade du icke en gubbe, utau en man i sina bästa år, ungefär en sådan som Wildenhausen. .. — Du måste ha missförstått mig, farbror Martin, svarade hon nästan med otålighet; sådana idber äro mig alldeles främmande. — Har du betänkt, hurn förhållandena kunna förändra sig för dig, ifall din mor ingår ett nytt gifte? Hermance betäckte för ett ögonblick ansigtet med sina händer. — Hvarför plågar du mig med ditt förutseende? Icke för mitt eget öde må jag bekymra mig; jag har skäl att vara lugn och nöjd, om blott mamma blir lycklig. Jag skall nog snart finna en plats. Jag kommer till dig, min gode, käre farbror, och hushållar för dig; jag går med dig i skogen, om aftnarne spela vi schack, och jag läser för dig; vi skola föra ett angenämt lif tillsammans! Mamma behöfver mig då icke. Hon förde näsduken öfver ögonen och bemödade sig att le. Den gamle betraktade henne med växande oro.