Dagens Nyheter – 6 oktober 1874, sida 1

bry sig om de öfriga närvarande, störta fram till henne, fatta hennes hand och fråga: — Hermance, -vad har jag väl gjort er? Hvarför plågar ni mig? MER Men i detsamma hade hon rest sig upp och nalkats Freiendorf, hvilken hon ifrigt uppmanade att låta dem höra litet musik. Hon satte gig bredvid honom vid pianot och lemnade ej, sin plats förr än han slutade och man sade till att soupern var serverad. Det blef lifligt i Bergethal. Förbiresande vänner äfvensom bekanta från den npärbelägna badorten ditkommo nästan dagligen. Augusta gladde sig visserligen mycket åt denna omvexling, detta muntra lif, dock brydde hon sig icke om några andra än dem som behagade henne; de öfriga kunde hon behandla med en till ohöflighet gränsande hänsynslöshet. Då hon gjorde sig skyldig till ett sådant uppförande, då ett obetänksamt yttrande undföll henne, var alltid Hermance genast till hands för att öfverskyla hennes. försummelse eller utplåna det pinsamma. uttrycket deraf; hennes behagfulla älskvärdhet var då oemotståndlig, ty hvad hon yttrade och gjorde härrörde ej endast af tom artighet, utan kom från ett godt hjerta. Om något obehagligt hände i huxzet eller något missförstånd inträdde, he:te det alltid: Fröken Hermanca vet nog råd för det; vi få fråga fröken Hermance, hon är allas bjelpsamma engel!