Dagens Nyheter – 5 oktober 1874, sida 1

enthusiast; de berrligaste Jjuseffekter, bergens blåsktiga skuggor kunde knappt tillvinna sig en flyktig blick från hana ögon. Med svikoa förhoppningar återvände han hem. Tant Marie satt vid kaffebordet, tåligt väntande på sjusofvarne. Hon öfvertsiade honom att dricka en kopp kaffe, ty hvem kunde veta, hur länge de andra skulle dröja? Han frågade, hvar fröken Hermance befann sig? Fiickan måste ännu. vara i mitt rum, menade tanten; gardinerna voro uppdragna, men hon sjelf hade ännu ej synts till. Hon frågade nyfiket efter hvad som tilldragit sig aftonen förut; Augusta hade säkert öfverstrålat alla. Den goda varelsen tärkte alltid på sin syster. — Tycker ni inte, herr baron, att hon nu är vackrare än då hon var flicka? Och likväl är det nära tjugo år sedan dess Hvad tiden går! På er märker man likväl intet; ni har blifvit ännu ståtligare, men det bruna, lockiga håret och de blå ögonen äro alldeles general Manfreds! Hvilken rask och hurtig yrgiing ni var! Augusta dansade aldrig med någon så gerna som med er; hon har ett förträffligt bjerta, min gyster; hon har icke glömt er: Och hvad gör hon ej för mig! Utan henne måste jag lefva i ett främmande hus och i en beroende ställning samt icke ha något hem. Tant Marie var rörande i sin beskedlighet. Augusta hade i henne den trognaste