Dagens Nyheter – 3 oktober 1874, sida 2

— Jeg vet det, svarade hon gakta. Ni skall icke göra narr af mig, då jag säger, att jag med intresse läser tidningarne och uppmärksamt följer riksdagens förhandlingar. Ert namn har jag altid funnit biand deras, som oegennyttigt och utan falsk sentimentalitet försvarat de lägre sambällsklassernas sak, Hvad ni talade, var aldrig för mycket elier för litet; ni bevisade alltid att ni kände folkets behof genom egna iakttagelser, och ej genom böcker eller hörsagor. Jag förundrade mig ofta öfver, huru nära era åsigter öfverensstämde med min fars. Derför förefölldet mig, när ni kom hit, som vore ni iogen främling för mig, och om jag också till en början visade mig något skygg och förlägen, så får ni tillskrifva det mn blyghet. — Mamma har rätt — jag är tafatt af naturen och behöfver tid på mig för att kunna sätta mig in i nya förhållanden. — Hermance! — detta ord sväfvade på hang läppar; han ville tillägga, att det just var hennes blyga qvinlighet som intagit honom, att ban icke ville se henne i ringaste mån förändrad, och hvilken respekt detta lilla blonda hufvud, som sysselsatte sig med ett så allvarsamt tankearbete, ingaf honom — då hördes fraset af sidenklädnivgar och Augusta och justitierådinnan inträdde i salongen med långa släp, buketter stora som vagnshjul i händerna ochifrigt fläkteande med solfjedrarne, likasom kände de redan