Dagens Nyheter – 3 oktober 1874, sida 1

IVO — Jag ver i förmiddags i fabriken, sade han, med flit öfvergående till ett annat ämne. Direktören förde mig omkring öfverallt och tillbandagick mig med upplysningar, så ofta mitt eget lilla vetande lemmade mig i stickot. Mera än de inre anstalterne intresserade mig de för arbetarna vidtagna, som syntes mig elldeles förträffliga. Här är det verkligen vida lättare att göra det möjligt för dem att efterhand komma i besittning af egna hus, än i närheten af stora städer, der sjelfva tomterna stigit så oerhördt i pris. Hon hörde på honom med förtjusta blickar. — Ja, jag tror att våra arbetare kunna vara nöjda med sin lott. Lefåe min far ännu, skulle han dock säkerligen ej underlåta att ytterligare förbättra deras ställning. Detta var en älsklingsid hos honom, och den har gått i arf till mig. Ehuru jag naturligtvis icke kan förstå mycket af denna sak, upptager den ofta mina tankar; och jag begegnar hvarje tillfälle för att efter bästa förmåga studera densamma, såsom varande en för vår på fabriker och verkstäder rika trakt högst vigtig fråga. — O, fröken Hermance, åter en punkt, i hvilken våra sympatier mötas! utbrast han gladt, i det han betraktade det lilla fina ansigtet, hvaröfver ett uttryck af fandersamt allvar utbredt sig. HEBRMÅNOE Aå