Dagens Nyheter – 3 oktober 1874, sida 1

färtades på den unga flickan, var kall och missnöjd. Hermance kände den såsom ett dolkstyng, hon sjönk tillsammans och tryckte banden mot sitt klappaade hjerta. Jag tackar, hviskade hennes bleka läppar, när Manfred omsorgsfullt svepte om henne sjalen; det var blott ett litet anfall af svindel. — Farbror Martin bar rätt, jag bör icke dansa. Den sköna frun hade emellertid vändt sig bort och samspråkade högljudt och ifrigt med Freiendorf, hvilken mötte Wildenbausen med en utmanande blick, såsom vore han böjd för att när som helst börja en strid med rivalen. Hemresan egde rum i två vagnar och fördelningen af platserna föranledde någon öfverläggaing. Augusta bade glömt eller öfvervunnit gin förstämning, hon skrattade och gladde sig åt att ostördt få prata om balena små händelser. Hon tillät till och med herrarne att röka en cigarr, dock under vilkor att de icke genom rökandet finge hindras från att tala. Freiendorf och justitierådet ville icke skilja sig från den vackra enkan; justitierådinnan, som var mycket trött, steg hastigt upp i den ena vagnen och vinkade Hermance till sig, ty hon skulle icke prata för mycket. Manfred sprang fram till dem; damerna kunde jä icke fara utan en herres skydd. dustitiorådinnan insomnade genast. Hvad han