Dagens Nyheter – 3 oktober 1874, sida 1

naturligtvis blifva gin föresats otrogen. Med ett strålande leende flög hon fram vid ein höge dansörs sida genom balsalen; hon älskade dansen med pasrion och var riktigt lycksalig öfver att åter få öfverlemna sig-åt detta nöje, som hon så länge måst försaka. Hermance blef icke synnerligen uppmärksammad; endest få kunde i den spensliga, tysta flickan, som gerna flydde undan bullret till något hörn, sana den rika arftagerskan. Freiendorf hade pligtekyldigast bjudit upp henne till första valsen och presenterat några kavaljerer för henne, Ihågkommasnde sitt löfte till öfverjägmästaren, öfvertog Mantred en beskyddande moders kall. Han uppsökte åt flickan en från de öppna fönstren aflägsen plats och svepte omsorgsfullt sjalen öfver hennes axlar, när hon återkom ur dansen. Han hade sjelf under flera år endast mycket sällan besökt några baler; sedan han upphörde att dansa, hade ban funnit sådana tillställningar särdeles tråkiga. I dag gjorde han den erfarenheten, att de under vissa omständigheter äfven kunde ha sina angenäma sidor. Hans blickar följde Hermance, hvilkens alla rörelser utmärkte sig för det med mest älskvärda behag; icke ett ögonblick förlorade hennes väsen den lugna värdighet,, som det anstod henne att iakttaga i umgänget med. främmande personer. Man såg att hon lätt som en fjäder stödde sig vid sin