Dagens Nyheter – 2 oktober 1874, sida 1

JdIP lekkamratens täcka ansigte öfverallt smålett emot hosom. Men hon, den bortskämda verldsdamen, skulle icke kunna besluta rig för att följa honom till hans ensliga hem, och om hon också under inflytelsen af gin känslas första uppsvallning gjorde det, så skulle hon sikert snart ångra sitt steg, och han skulle dela hennes missnöje. Att ha Hormance till dotter skulle deremot visst icke vara besvärligt. — Men hvarför dotter? Kunde han icke tänka sig henne i ett annat förhåNande? Han förskräcktes vid denna tanke. För att fria till modern hade han kommit hit, och nu -ville han taga dottern till hustru! Var det icke principlöst, ohederligt, att så der byta om kärlek likasom : man byter om kläder? Han hade visgerligen icke förklarat gig för Augusta, men ändå kände han sig på visst sätt bunden; hon måste veta hvad som föranledt honom till detta besök. Och å andra sidan — den unga, adertonåriga flickan och han, i hvilkens bruna hår hvita strån redan började visa sig, och som var fyratio år gammal! Nej, det gick icke an. En förbindelse mellan personer af så elika åldrar vore en dårskap. Denna älskliga flicka som var egarinna till en betydande förmögenhet och helt säkert omsvärmades af otaliga yngre och behagligare friare, skulle välja honom? Löjligt! — Herr von Freiendorf kände han sig väl vuxen, men... HERBMANCE, 13