Dagens Nyheter – 2 oktober 1874, sida 1

Öfverjägmästaren var en seg motståndare, som vant sig vid att då och då utkämpa em dust med: svägerskan; dock måste han för det mesta till sist, slagen, rymma fältet. — Dessutom — förlåt mig denna anmärkning — synes det mig opassande, att Hermance, när hon för knappt sex veckor sedan -aflagt sorgen, så snart besöker en: bal — och det till på köpet midt i sommaren, då endast i hög grad uttråkade badgäster bruka hitta på sådana sätt att roa pig. — Tillåt mig bedöma hvad som är passande och icke passande; jag tror mig i det afseendet vara kompetentare än ni, svarade Augusta med en betydelsefull tonvigt på vissa ord. För öfrigt må Hermance göra som hon behagar; hon är ju fri och behöfver icke rätta sig efter mig. Den unga flickan jåtsade syesla med kaftekokaren, säkerligen för att dölja sin rörelse; hon led mycket af dessa tvister, som blott alltför ofta upprepades. — Gif efter, farbror Martin, hyiskade hon till honom; jag är så lycklig, när mamma är glad. Närmande sig Augusta och kyssande henne sade hon hjertligt: — Jag far gerna med, mamma, om du blott ingenting har deremot. Men du måste lofva att ha öfverseende med mig, ty, som du sjelf vet, är det första gången jag besöker någon sådan fest, och jag är rädd