i sitt lillfinger, så bringar hon: belashuset i uppror; men att lilla hexan skulle kunna i all tysthet. känna sig sjuk, det faller ingen menniska in. Manfred kunde ej återhå!la den anmärkringen, att fröken Hermance verkligen ofta syntes. mycket. biek; och han hemställde, hu ruvida icke någon god läkare i staden börde rådfrågas angående hennes helsotillstånd. Den gamle öfverjägmästaren nickade. — Jo, jag har sjelf talat vid-en af våra bästa läkare och bedt honom fälla ett uppriktigt omdöme, Men npikänner desse herrar doktorers vanliga svar! Det vore intet verkligt skäl till oro för handen, hennes konstifution vore blott något svag; under. de närmast härefter följande två å tre åren, till dessa hennes kropp hunnit. stadga rig, måste hon aktas för ansträngningar, isynnerhet för starkare själsrörelser. Landtluft, kraftig mjölk, mycken sömn — detta allt kan hon här få, men jag tycker nästan att dessa medel ingenting hjelpa. Jag tror att den oroliga moderna är skuld: dertill; frun är ew så frisk och alltigenom stark natur, att hon kan aildeles förstöra en svagare genom sitt öfverflöd på ifskraft. Lilla hexan är en förståndig flicka, hon anser det icke för nåsot nöje att ha en sjuklig kropp, och derför skonar hon sig så mycket hon kan och lefver gerna för sig gjelf. Bäst vore det att hon blefve gift med en man, som hon kunde