Article Image
KFESEMTARETTER FRI MARTAR fe Dagboksanteckningar från Italien. Ett besök hos de döde. Genua den 17 september. Säkerligen har du, min läsare, någon solvarm sommardag suttit på en kyrkogård hemma i Sverige. Vinden har sakta susat mellan .ekarnes och lönnarnes. kronor, solstrålarne lekt mellan eternellerna på grafvarne, och kanske ha genom. den öppna tempeldörren orgelns högtidliga toner eller prestens manande ord trängt till dig. Allt har förefallit dig så fridfullt, naturen har på denna åt förgängelsen helgade plats lett mot dig så skön, att den tanken helt visst uppstått i din själ: Här mellan dessa..blommor, under dessa ekar ville jag en gång sofva i ro. Denna lefvande frid midt inaturens sköte, dessa .enkla träkors på de med friska blommor prydda grafvarne skulle ej en söderns son älska. Konsten trycker der mera sin stämpel på allt — isynnerhet på religionen. Den har åt henne uppfört Henna hierarkiens kolossala byggnad, på hvars öfversta spets påfvedömet hvilar; den har uppbyggt dessa herrliga götiska dömer med sina mot himlen sträfvande spiror och torn, till det yttre öfversållade med bilder och sirater. — inuti dunkla, mystiska och majestätiska; den har äfven anlagt dess begrafningsplatser. En af dessa i konstnärligt afseende utmärktaste och äfven skönaste — kanske endast öfverträffad af den i Pisa — än Genuas Campo Santo, belägen på en plats, kallad Staglieno, nära staden. Jag hade upplysningsvis hört omtalas, att man vid Porta delPArco, en af Genuas gamla fästningsportar, skulle finna omnibussar till Staglieno, och en förmiddag begaf jag mig dit för att med detta här i Italien mycket använda fortskaffningsmedel begifva mig . till begrafningsplatsen. Men då jag, obekant med-hvar vagnarne stodo att finna, vände mig till: den första jag mötte med fråga derom, blef jag omringad af ett halft dussin sådana, som vi i Sverige benämna hamnbusar, hvilka genast märkt att jag var främling och på den mest flytande genuesiska. — ett språk, förhållande sig till italienskan ungefär .som några af våra mest utpreglade :landsortsdialekter till svenskan — höllo långa, troligen högst uppbyggliga tal för mig, af hvilka jag dock ej förstod ett ord, hvarefter de framräckte händerna med så. otvetydiga åtbörder åt mina fickor; att jag, inseende i hvilken förfärlig fara mina centesimi sväfvade, genast flydde min väg och beslöt att gå, då jag ej kunde få åka. Och med den frasen: Dowve Staglieno? — hvarest är Staglieno? — uppletad med möda ur mitt ringa italienska ordförråd; kom jag slutligen fram efter en timmes promenad i italiensk :solhetta och dito dam förbi smutsiga osterior med efter utseendet minst hundraåriga (käringar i dörrarne, förbi halfnakna barnungar och skriande åsnor, förbi kortspelande och vindrickande, svärjande och frimåndagsfirande arbetare, korteligen, förbi allt det lif och-all.den smuts, som man får se en, varm sommardag i en italiensk förstad. Efter att hatva, på befallning skuddatstoftet af mina fötter, trädde jag in på den helgade, platsen; Den består af långa, höga och luftiga marmorgallerier, inneslutande en fyrkantig, aflång plats, i hvilken de mindre bemedlade begrafva sina döda. å en af långsidorna. ligger ett. kapell, hvars . kupol uppbäres af 16 joniska pelare af svart marmor. Strax. ofvanom detta kapell, på. en höjd utom sjelfva kyrkogården, hvilar den under sitt lif mycket förtalade och efter sin död mycket firade frihetshjelten Mazzini. Ett litet kapell af hvit marmor, omgifvet af fyra cypresser, innesluter hans stoft. I de åt ena hållet genombrutna gallerierna hafva de förmögne sina grafvar, och nästan öfver hvar och en af dessa står ett marmormonument, det ena skönare än det andra, hvilket gör denna plats till. kanske den förnpämsta mätaren af den moderna konst, fom nu blomstrar i Italien: Också finnas här ärbeten af Italiens förnämste nu lefvande mästare. Man läser -på monumenten sådana namn som Varni, Italiens, ja, kanske för närvarande Europas störste skulptör, åt hvilken genuesarne till erkänsla skänkt ett palats, Ceyvasco, Villa m. fl. Bland salla. dessa. marmorgrupper: ådrogo sig isynnerhet fyra min uppmärksamhet. Den

1 oktober 1874, sida 2

Thumbnail