majoriteten af befolkningen är dansk och minoriteten, hufvådsåkligen tillhörande de högre klasserna, är tysk. Preussen svarade på detta yrkande att, i betraktande af de försök, som förut gjorts att fördanskat de tyska invånarne i Schleswig, det icke vore sinnadt att afstå någon del af den tyska befolkningen i hertigdömet utan garantier för att deras nationalitet icke i något afseende blefve kränkt. Men äfven för den händelse att Danmark ville lemna sådana garantier förklarade Preussen sig bestämdt icke skola gå in på att låta omröstningen omfatta äfven Dybböl och ön Als. Härför anfördes två skäll Då Danmark under de sista 20 åren hade varit en oförsonlig fiende till Tyskland, ansåg Preussen sig omöjligt kunna afstå den enda starka position, som egnade gig för ett försvar, nemligen Dybböl-Als, Preussen beklagade att detta bålverk skulle ligga inom detrent danska området af hertigdömet; men i betraktande af den fiendtliga ställning, som de danska politici så länge intagit gent emot Tyskland, kunde detta senare land icke uppgifva en befästad position, som två särskilda gånger blifvit af dess armå intagen, och utan hvilken den öfriga delen af landet icke skulle kunna bibehållas. Likväl förklarade kabinettet i Berlin att det möjligen skulle hafva gått in på en annan kombination, om det kunnat hoppas att göra Danmark till sin vän genom att gå in på dess fordringar; men då under en hel mansålder eller ännu längre alla politiska partier i Danmark hade gjort anspråk på hela Schbleswig, deri inbegripna de rent tyska distrikten, hyste Preussen den farhågan, att uppgifvandet af den enda fästningen i dessa trakter endast för :en kort tid skulle tillfredsställa danskarne och icke förebygga att man framdeles finge höra de gamla anspråken återupprepas. — Dessa voro de politiska grunderna till förkastandet af danskarnes förslag, under det att traktatens ordalydelse gaf ett visst stöd. för Preussens uppfattning. Traktaten talar remligen endast om de: nordliga distriktent, men den säger icke huru långt dessa distrikt skola anses sträcka Big och antyder icke heller att nationaliteten skulle vara det kännemärke, hvarefter gränsskillnaden skulle uppdragas. Istrid mot de danska anspråken på fulla hälften af hertigdömet talar uttrycket nordliga distriktt snarare till förmån för den tyska. än för den danska tolkningen af paragrafen. Skulle hvarje dansk invånare återlemnas, måste halfva Schlezwig afstås, ehuru derigenom en stor del tyskar och den mest inflytelserika delen af befolkningen skulle komma under danskt välde. Då det under sådana förhållanden var omöjligt att bestämma gränserna för de nordliga distrikten efter nationalitetsprincipen och trsaktatens ordalydelse icke stod i strid med: den mera politiska ståndpunkt, som Preussen för sin säkerhet intagit, förklarades slutligen de danska fordringerna oantagliga och förhandlingarna fingo hvila tillsvidare. — De tyska tidningarna, som framställa saken på detta sätt, uttala tidt och ofta sin förundran öfver att danskarne alltjemt återkomma till denna sak, som synes dem så klar. Danmark borde nu, säger Berlinpressen, hafva kommit till den öfvertygelsen, att om det anser sin uppfattning af saken riktig, så gör Tyskland det icke mindre, Danmark borde — såresonnerar man — slutligen förstå.att det enda medel, hvarigenom det kan vinna hvad det åsyftar, är att förena sig med Frankrike i nästa krig och hjelpa denua makt att underkufva Tyskland. Danmark lofvade Napoleon sitt understöd år 1870; det vore nu skäl vatt afvakta ett liknande tillfälle, allt under förutsättning att man fortfarande vill stå med draget svärd mot Tyskland: Sådan är den uppfattning, som gör sig gällande i den tyska pressen, och det är ur denna synpunkt, som man anser sig berättigad attutdrifva sådana danska undersåtar från Schleswig, som taga del i den tyskfiendtliga agitation, som bedrifves i de nordliga distrikten.