AU EBO märkvärdigt skarpsynt, och testamentet blef affattadt i enlighet med mitt yrkande. I dödsstunden vann emellertid der känsla, som i lifvet så uteslutande beberrskat honom, ännu en gång segern; hans sista ord till den istum smärta vid hans bädd knöböjande dottern voro: Vaka öfver din mor och älska henne, såsom jag har älskat henne. ... och Hermance har hoiigt hållit den förbindelse, som hon då iklädde sig. Hon tröstade den högljudt klagande enkan, hon åtog sig alla dessa sorgliga bestyr som äro de dundgängliga följderna af ett dödsfall; jag var Henne behjeiplig dervid så godt jag kunde; den lilla varelsen tycktes vara sammaäösatt af stål och jern. Ingen kan taga ifrån mig den åsigten, att hon under denna svåra tid öfveransträngt sig; hon vill sjelf visserligen icke medgifva det, men jag förblir dock fullt och fast öfvertygad derom. Hon har aldrig mera återfått gina röda kindör, och hennes rörelser vittna ofta om stor matthet. Ibland vaknar jag upp midti nätterna och ligger och grubblar öfver, om hon icke bär hos sig fröet till något allvarsamt lidande. Det är en lycka, att hon om sommaren vistas här i Bergeihal, der jag kan följa henne med en smula uppmärksamhet; ty min svägerska har alltid för mycket att göra med sig sjelf, för att kupna gifva akt på andra, och tant Marie har endaet ögon och öron för sin syster. Om denna får ondt