Rh ARohOLORoLOLAORAOAAAR sötsak Ett och annat från den lilla staden vid Schelderviken. Man får ju ofta, dels på skämt, dels på allvar, höra, att personer äro ute för att studera folklifvet, men den, som i verkligheten företagit sig detta studium, vet att det ej är en så lätt sak som herrar turister tyckas tro; åtminstone kan jag försäkra, att detta studium har sina svårigheter i Skåne. Man snör sin rensel och beger sig ut i bygden i hopp att få inträde i någon af de präktiga, herregårdslika bondgårdar, hvilka öfverallt ligga kringströdda på tälten likt stora russin påen födelsedagskaka, elleratt åtminstone få den lyckan att på vägar och stigar träffa en eller annan landtlig individ, med hvilken man kan öppna ett samtal. Ja bevars, man lyckas både i den ena och andra uträkningen, men icke är det den resande, som serksin vetgirighet tillfredsställd, det kan man lita på. Hvar är han ifrån? Hvart skallzhan hän? Hvad är hans namn? Hvad är han för något? äro de upplysningar, som den goda skåningen begär som ersättning för en förfrågan om vägen till nästa stad, eller någon annan lika enkel tjenst, och denna frågvishet, i. förening med de misstänksamma, mönstrande blickar, som bestås en ensam resande, är föga uppmuntrande för den, som ej kan åberopa bekantskap meå närmaste godsegare, kyrkoherde eller åtminstone ortens gästgifvare. Det är endast några få trakter i provinsen, dit resande vallfärdas för naturens skull; i hela den öfriga delen af Skåne måste man antingen vara hästoch boskapshandlare eller kolportör för att med något hopp om framgång försöka att intränga i det skånska folklifvets mysterier, om man nemligen härmed menar lifvet i hemmen, Deremot erbjuda torgoch marknadsdagarna, såväl på: landet som i städerna, yPpperliga profkartor. på befolkningens skaplynne och på det inflytande traktens större eller mindre bördighet utöfvar på landtmannens lefnadssätt utomhus. En marknadsdag, t. ex. i Landskrona, är en enda vild orgie, der en nykter karl är en sällsynt fågel — i Malmö håller nu för tiden den ypperliga polisen marknadsglädjen inom vissa gränser — äfven i Helsingborg äro torgdagarne en förskräckelse för hushållsaktiga hustrur och mödrar. Jag har äfven talat med kyrkoherdar på landet, hvilka anse torgdagarne i denna stad för ett förderf för såväl den manliga som qvinliga ungdom, som då i stora hopar drifver ut och in i grannlåtsbutikerna och — på krogarna. Hvad skulle dessa folkets verkliga vänner säga, om de hade sin hjord i trakten kring den lilla, täcka staden Engelholm? Aldrig har jag sett en sådan väldig menniskomassa sammanträngd på en så liten plats som på Engelholms torg och enda gata under höstmarknaden den 25 september. Staden, som egentligen består af två rader hus, har, liksom mången annan obetydlig tafla, den mest förtjusande ram: Rönneån, som omsluter staden och på ena stranden har de täckaste små terrassformiga trädgårgar och på den andra en ej mindre vacker kronopark, helt och hållet lemnad i vår Herres vård, fastän ej Han, utan någon slags skogsmenniska, hade äran och uppbar lönen för naturens arbete, som ej behöfde skämmas för sig. Spanmålsexporten beskrefs som särdeles liflig; min ciceron försäkrade mig, att på hvardagarna var hela ån rundt kring staden uppfylld at pråmar, båtar och smärre jakter, som forsla spanmål och andra exportartiklar till den 2 mil från -staden belägna hamnen, och att denna dags stillhet