Dagens Nyheter – 30 september 1874, sida 1

Han sjelf var öfvertygad och genomträngd af sin lycka, till dess -— till dess han blef sjuk; då först började han se klart, och jag må tillägga: Gud vare tack och lof att det ekedde så sent! Döden bjelpte honom ifrån följderna af den eorgliga upptäckt, han gjort. Han skulle aldrig haft en lycklig dag, om han fått lefva, sedan hans ögon öppnats för den smärtsamma sanningen. Jag vet icke, hvilka afsigter ha fört er hit, herr von Wildenhausen, och jag vill ej heller veta det, men då ni tycks vsra en bra karl, så bör jag i er kunna hoppas vinna en bundsförvandt åt min lilla hexa. — Ser ni, här i huset är allting uppocn nedvändt. Flickan är ailtför klok, alltför skarpsynt för att icke genomskåda moderns alla fel och svagheter, all hennes fåfänga och egoism; men hennes hjerta är derför icke kallt. Hon har för Augusta samma öfverseende kärlek, som en svag öm moder hyser för sitt barn; hon är beredd att lida, att underkasta sig hvarje uppoffring för hennes lycka. Hon har ärft denna känsla, som icke på något sätt kan utplånas, af min bror. Fru Augusta älskar sin dotter på sitt vis, d. v. s. hon sysselsätter sig med henne, när det händelsevis failer henne in och då hon icke af egna intressen tages alltför mycket i anspråk, hon älskar henne ungefär så som mindre barn bruka älska sina föräldrar. — Har jag ej rätt, då jeg säger att förbållandena äro upp