Dagens Nyheter – 29 september 1874, sida 2

70 — Enligt hans mening var Augusta icke blott Freiendorf utan äfven nig, sjelf skyldig en snar, öppen förklaring. Umgänget med den unge mannen måste gifva anledning till allehanda anmärkningar; antingen var han fästman och håde derför rätt att dsgligen besöka familjen, eller också var han det icke, och då borde den sköna frun ej: tillåta .bonom denna förtroliga ton; hon var sjelf ännu alltför ung för att: icke behöfva med omsorg vaka öfver sitt eget rykte. Wildenhausen genomströfvade den närmaste omgifningen i alla riktningar, hans ögon bedrogo honom ofta, vid hvarje krökning af vägen trodde han sig. sec.en ljus klädning nalkas — tillfölliga möten äro. i-allmänhet mycket gvåra att åvägabringaå. Hans goda lynne hotade att öfvergifva honom; hvarför bade han sofvit så länge; det var oförsvarligt att drömma bort morgonen i kammaren, under det att derute den blåeste himmel och den klaraste sol logo. Den fromma hvita hästen med sin långa, silkeslena mahn stod i stallet, derom hade ban visligen öfvertygat sig; Hermance kurde alltså icke ha aflägenat sig synnerligen långt — men hvar var hon? Han gick öfver den prydliga bro, som ledde till den på andra sidan om ån befintliga delen af trädgården — ah! der gatt hon midt i det gröna, kysst af solens strålar och kringsvärmad af tasen qvittrande foglar. Den