Dagens Nyheter – 28 september 1874, sida 2

-—-6UKR) den flyktiga rodnad, som uppsteg på hennes kinder, vittnade om att det tvära tilltalet sårat henne. Augusta ångrade i nästa ögonblick sin häftighet, ty när Hermance räckte henne kaffekoppen, drog hon hennes hufvud ned till sig och kysste henne. — Du är och blir min tröga otillgängliga dotter, sade hon i skämtande ton. — Du har nog rätt, mamma; jag tror sjelt att jag är tråkig — men du måste nöja dig med mig sådan jag är, svarade flickan, utan att visa sig förnärmad, och frigjorde sig dervid från moderns arm. På Manfred gjorde den lilla gcenen ett högst obehagligt intryck. Augusta behandlade icke sin dotter på det rätta sättet; hon brydde henne, hon gäckades mad henne, hon tadlade henne högt i andra personers närvaro, hon var, med ett ord, icke kärleksfull mot henne, såsom en moder bör vara mot sin dotter. Hermance förlorade aidrig fattningen; hon mottog alla oförtjenta förebråelser med det jemna saktmod, som var henne eget. Märkvärdigt, att dessa båda kunde vara hvarandra så olika; de hade intet, alldeles intet gemensamt. Det lilla sällskapet skingrades efter frukosten. Wildenhausen höll Augusta tillbaka, då hon. ville gå in i sin sängkammare, för att rådgöra med kammarjungirun angående toiletten för dagen.