Dagens Nyheter – 26 september 1874, sida 2

som bon är mot äldre personer, lika snäll och tålig är hon mot boarn, Den bruna Anna gåg upp; hennes molnhöljda panna klarnade, och ett leende krugade hennes läppar. — Jaså; tyckte han det? sade hon. Hon fann sig synbarligen smickrad af detta omdöme. — Nåja, tillade hon, icke skulle jag just ha någonting emot att hjelpa honom med de små; han är ingalunda stark, och det myckna talandet angriper hans bröst. Det roade Manfred att höra, huru diplomatiskt Hermance gick tillväga för att vinna det afsedda målet. — Ja visst; jag tror verkligen att du skulle kunna vara honom till stor hjelp. Den hygglige mannen gör sig visserligen all upptävklig möda vid undervisningen, men disciplinen är icke sådan den skulle vara, om du... — Ja, inföll flickan, hvilkens anlete alltmera vppklarnade, mot dessa vilda, okyonige pojkar måste man vare riktigt sträng, annars dager det icke — hon gjorde härvid en energisk rörelso med handen, som icke kunde misstydas — det är sjelfva hin hvad de bli ostyriga, om de bara märka, att man icke kan hålla dem i tyglarne. Jag skulle minsann icke krusa mod dem. — Jag tar för afgjordt a:t du skulle behandla dem förträffligt. Visserligen finge