Dagens Nyheter – 26 september 1874, sida 1

du dubbelt arbete — det är inte så7lätt att sköta både jordbruk och skola — men. — Af arbete kan jeg aldrig få för my0ket; om jag blott har full sysselsättning från morgon till qväll, så är jag nöjd. Fröken vet, hurudan jag är i det fallet, — Ja, dugtig är du, det har ännu ingen bestridit, och ärlig är du också. Om du ger mig handen på att alltid visa din blifvande styffar en vänlig uppsyn och att icke mera oroa din mor med förebråelser, så skall jag bli lugn. Säg, du lofver mig ju det? Anna var icke lätt att öfvertala, hon drog sin hand med misstrogen min tillbaka och svarade i förändrad ton: — Ni står icke midt i förhållandena gåsom jag, fröken, och inser derför icke alla svårigheter som äro att befara. Min mor är ännu ung ock stark, jag skall troligen få små syskon, hvilka hon skall skänka sin kärlek. Jag blir då öfverflödig och säkersen i alla afseendön tillbakasatt. — Så dåraktigt du talar! utropade Hermance lifligt; du skall aldrig bli nödvändigare för din mor än i detta fall. Hvem skall eköta de små, hvem hushållet? Skolmästarn kanske, som är lika opraktisk som godmodig? och gifves det någonting skönare för en äldre syser, än att uppfostra sina små syskon, vårda dem, leka med dem? Du skall bli så oumbärlig att dina föräldrar icke på något vilkor skola vilja mista dig.