Dagens Nyheter – 26 september 1874, sida 1

hustrun, så har han också hjerta för det barn, som hon förer med sig. Dessa ord uttalade hon icke med samma säkra stämma som de föregående; snarare lät hon dervid förmärka en viss darrning, en svag undertryckt suck. Den roll af lyssnare, som Mantred ofrivilligt kommit att spela, började genera honom. Visserligen hade här inga angelägenheter afhandlats, som direkte rörde Hermönce; dock gkuile hon säkert ha blifsit bestört och förlägen, om hon fått en aning om haus närvaro. Nu var det för sent att träda fram och göra sig bemärkt, han måste vänta lugnat tills de båda flickorna sfläganat sig. Han förblef alldeles orörlig, för att icke förorsaka något förrädiskt prassel i buskarne och — för att icke ett ord skulle undgå honom I sitt hjertas innersta var ban gripen och rörd. Den unga flickan afslöjade här ett helt annat väsen än ban trott henne ega, Ur de kloka, välbetänkta förmaningar, som hon ställde till den trotsiga, framgick en anklagelse mot honom, som han måste tillstå för sig sjelf att ban väl förtjente. Var ban väl kommen i afsigt att betrakta sin älskade ungdomsväninnag dotter såsom sitt eget barn och att ersätta henne den far hon förlorat? Nej, han bade i sin ovilja betraktat henne endast såsom en stötesten, som BÅ hastigt som möjligt måste rödjas ur vägen. AHERMANCE. j LJ