Dagens Nyheter – 26 september 1874, sida 1

— Nytta skulle jag nog göra; min mor kan mig förutan föga uträtta, svarade flickan, kämpande med sig sjelf. Här har ni min hand, fröken; jag vill försöka finna mig uti att lyda under en styffader. För att vara er till viljes gör jag det, emedan ni är så englagod mot mig. Alla menniskor frukta mig och gå ur vägen för mig, Bom om jeg ville bita dem; men ni allena har städse ett vänligt ord för mig. Vid kyrkoförhöret före min första nattvardsgång, då jag kunde zvara bättre än de öfriga, gaf ni mig en kyss och sade, att jag var en lärjunge som gjorde sin lärare heder. Det skall jag aldrig glömma; det är den första och enda ömhetsbetygelse, jag i mitt lif fått mottaga af någon utom min familj stående person. Hade ni den dagen befallt mig att hoppa ned från kyrktornet, så skulle jag säkert ha gjort det. — Och i dag skall du få den andra kysgen, svarade Hermance, emedan du kutvat din egensinnighet ock öppnat ditt hjerta för förnuftiga föreställningar. Hon böjde sig ned från sadeln, och tagande flickans bufvud mellan sina båda händer, kysste hon henne på den bruna kinden. — Var icke blott den kloka, den fitiga Anna, fortfor hon, utan bemöda dig också att bli den kärleksfulla, den milda och vänliga Anna! Och nu adjö med dig; det är också tid för mig att återvända hem.