Dagens Nyheter – 25 september 1874, sida 2

LL ena Om aporna af ÅA. E. Holmgren. (Ofversättning och bearbetning efter Brelm mm. fl. (Forts. fr. föreg. nr) Den förståndsutveckling som aporna öfver hufvud taget kunna uppnå, står för ingen del så högt öfver de öfriga däggdjurens, som man vanligen har antagit. Isynnerhet äldre ckriftställare äro fulla af beundran öfver allt det skenbart förnuftiga, som aporna kunna uträtta. De hafva måhända härvid låtit förvilla sig utaf sådana färdigheter hos åporna, hvilka tyckas liksom Hafva ett andligt ursprung, emedan, utom menniskan, endast dessa djur kunna tillegna sig desamma, Men i sjelfva verket åstadkommer ej apan något mera förståndigt, än andra mera begåfvade däggdjur, t. ex. elefanten eller hunden. Handen, som apan eger, gifver henne så många fördelar framför de nyss omnämda båda djuren, att hennes handlingar förefalla vida sinnrikare än de i verkligheten äro. Hon är läraktig, och den -efterhärmningsförmåga, som många af hennes slägte besitta, gör för henne. mera lätt, än för åtskilliga avdra djur, att inlära en konst eller att uppnå en färdighet; . Derför lär hon:sig också efter en: dast en kort öfning de mest olikartade konststycken, hvilka deremot t. ex. för en hund först efter många ansträngningar. kunna ut: föras: Men man får dock icke glömma, att aporna alltid utföra det inlärda med en viss motvilja, aldrig med den glädje och med det sjelfmedvetande, hvarmed de förut nämda djuren göra det. Det är ingen svårighet att inöfva -en apa att äta med knif och -:gaffel, att dricka ur glas, att taga på sig kläder, att vända ett stekspett eller att hemta vatten 0. 8, v.; men det skall aldrig lyckas få herme göra någotdera med den omsor och samvetsgrannhet, som en väl inöfva hund dervid ådagalägger. Hon visar icke hälften så mycket förstånd som denne senare. Likväl kan man icke förneka de förståndsgåfvor, som aporna gemenligen besitta, och man kan icke heller frånkänna dem en viss grad af öfverläggning. De hafva ettförträffligt minne och veta mycket väl att draga nytta af sin erfarenhet. Med verklig slughet och list förstå de alltid att taga vara på sina egna fördelar; de tillkännage en viss skicklighet i förställning och låta öfta alls icke märka, att de i sin hjerna rufva på något skurkstreck; de förstå att behändigt undgå faror och hitta på ypperliga medel för att skydda och försvara sig deremot.: Dock kunna vi förmärka allt detta äfven hoschunden och elefanten, ja, till och med i ännu större utsträckning. Afven -själsstyrka kan man icke frånkänna aporna. De äro mäktiga af kärlek och tillgifvenhet; de ega tacksämhetskänsla och yttra oftast sin välvilja mot de personör, som gjört dem något godt. Men deras kärlek är lika lätt mistad som vunnen. Det är emellertid rätt anmärkningsvärdt, att alla apor, trots deras förstånd, ofta låta öfverlista och -bedraga sig på det mest enfaldiga sätt. Deras lidelser vinna tidt och ofta: en fullständig seger öfver deras förstånd. Hafva de förra kommit i rörelse, så aktade ej mer den påtagligaste fara, och glömma helt och: hållet sin säkerhet för afsigten. att få tillfredsställa begären. : Härutinnan skiljer mig t. ex. räfven ganska mycket från aporna, och påtagligen till sin: fördel. Endast den svåraste hunger kan drifva honom, i fällan, och äfven då måste denna vara anlagd med den största list. Man har mer än en gång iakttagit, att han befriat sig derur, till och med genom att afbita den deri fastnade foten. Något sådant skulle aldrig falla Cen apa in. Malajerna urhålka hårda kalebasger ) genom en å dem gjord mindre öppning och fylla sedermera dessa med-sådana näringsmedel, som: aporna. gerna förtära, isynnerhet socker och frukter. För. att nu komma åt sin älsklingsspis intvinga aporna sina -händer: genom den trånga öppningen och gripa tag uti ett stycke af läckerheten med sådan ifrer, att de heldre låta fånga sig än de släppa från sig det, som de en gång fatfat uti. På sådant sätt låta äfven de eljest klokaste apor beherrska sig af sina lidelser, och just derför anse vi oss berättigado att beteckna deras förstånd såsom un derordnadt. Med det verkliga menniskoförståndet karapans alls ingen likhet; och härtill kommer ännu en vigtig skilnad. Menniskån -tilltager nemligen med. åren i förstånd och visdom gpan är deremot läraktig endast i ungdomen; Mea de tilltagande åren fram-träder djuret hos hötne alltmera och. förståndet underkufvas då fullkomligt af lidelsen. Uppfostran kan visserligen åstadkomma mycket hos henne, i det:att den:skärper :hennes;förståndsförmögenheter; men dewkan dock aldrig leda henne till ett högre ål, I fria naturlifvet visa för öfrigt inga bland aporna större andliga förmögedheter än an. dra: högt stående djur. Deras förstånd tyckes först då komma till hågon synnerlig utveckling, gedan de börjat sällskapa med menniskan. Aporna voro under tidigare skapelseperioder ;utbredda öfver ;en : vida större del af jorden än nu. De funnos i södra Europa, i rankrike och England: Visserligen var det icke samma arter, hvilka lefva nu för tiden; utan något annorlunda danade, för att kunna uthärda det kallare luftstrecket. För närvarande. är . apornas egentliga fädernesland inskränkt till. jordklotets varma delar, emean samn värma inat är att tillkar för darag