Dagens Nyheter – 25 september 1874, sida 1

gjorde dig möda för att tygla ditt lynne. Och nu är du åter den gamla elaka Anna! Du är icke god; kom ihåg att ingen vill göra dig orätt. Flickan hade vändt sig bort och blickade öfver vägen med butter min. — Din mor var i går hos mig, fortfor fröken, och Manfred tyckte sig aldrig förr ha hört en mera mildt ljudande stämma; hon klagade öfver att ditt trilskna beteende, ditt ideligen visade missnöje göra hennes hem i högsta grad otrefligt. — Hon skall slå de dumma giftermålstankarne ur hågen, och jag skall åter visa henne ett vänligt ansigte. — Jaså? ropade Hermance med otålighet; du fasthåller således vid ditt begär att styra öfver din moder? Hvar har du lärt att barn böra få föreskrifva sina föräldrar, hvad de skola göra och låta? Gå; du är en kall, egennyttig varelse, och jag ångrar att jag någortin brytt mig om dig. Flickan utbrast plötsligt i ljudlig gråt, och häftigt fattande Hermances hand, betäckte hon den med passionerade kyssar. — Jag är icke så dålig, fröken, som ni säger, sade hon gnyftande; och ni vet, huru kär jag har min mor, huru jag hittills sökt läsa hennes önskningar i ögonen samt städse försonat henne med min numera. aflidne far. Men just derför vill jag icke höra talag om on styffader. Vi skulle kuvna lefva