Dagens Nyheter – 24 september 1874, sida 2

--— 409 -— nad öfver att hon icke deltagit i utflykten. Manfred märkte, hurusom hon undvek att räcka honom sin band samt med kyligt lugn svarade, att icke heller bon saknat ett an: genämt tidsfördrif. Direktören hade kommit, hvilken hon lärt sig värdera såsom en ovanligt kunskapsrik man, så att hou vore förvissad om att fabriken aldrig kunde blifva bättre skött än under hans ledning. Huru besynnerliga och pedantiska dessa ord läto i en adertonårig flickas mun! Så mycket hade Wildenbausen redan märkt, att lätt skulle det ej blifva för Freiendorf att vinna den lilla sjelfständiga varelsen. Vid bordet fördes en animerad konversation; Manfred som satt bredvid Augusta, bidrog emellertid föga dertill. Dels var han uttröttad — en naturlig följd af resan — — och dels rörde sig samtalet om personer gom voro för honom främmande, och som just icke blefvo sördeles mildt bedömda. Justitierådet framkom med det ena komiska infallet efter det andra; den utsökt läckra soupern, hvarpå tant Marie nedlagt en synnerlig omsorg, och de fina vinerna upplifvade hans humör. Talet föll på en dam; som var tilldragande och intressant, men hvilkens rykte dock icke var det bästa, och som af fruarne med en mun fördömdes. Anspelningarne blefvo allt tydligare, och då slutligen. justitierådet tillät sig en qvickhet, som icke gerna borde kunna förekomma i