Dagens Nyheter – 24 september 1874, sida 1

SO nn ett gällskop af bättre herrar och damer, samt Aucusta, i stället för att visa ogillande eller förlägenhet, skrattade helt gladt och hjertligt deråt, kände sig Wildenhausen på det mest pinsamma sätt berörd. Denna obetänksamma liflighet, som han en gårg fann förtjusande hos den unga flickan, syntes honom icke mera passa den stadgade qvinnan och modern. Han tyckte i allmänhet icke om att fruntimmer hängåtvo sig åt en alltför hejdlös och bullersam munterhet. Och att i dotterns närvaro med bifall mottaga dylikt frivolt skämt! — det var förunderligt. Han blickade öfver till andra ändan af bordet, der Hermance tagit plats bredvid den alltid verksamma tant Marie. Han erfor en riktig lättnad, när han såg hennes stol tom; bon stod vid skänken och syntes helt och hållet upptagen med att ordna en fruktpyramid, Gud vare tack och lof, hon hade ingenting hört! Som betjenten försvunnit, för att homta champagne, vinkade modern åt henne att bjuda omkring fruktkorgen. Juastitierådet hade i detsamma åter börjat en anekdot, som på intet sätt var beräknad. för hennes öra. Manfred kände sig frestad att springa upp, han begrep icke denna taktlöshet, och ännu mycket Mindre begrep han Augusta. Då trädde Hermance fram till den pratsjuke, bjudande honom af frukten; tackande såg han upp och mötte då hennes blick,