Dagens Nyheter – 23 september 1874, sida 1

-— JD -— var hon den sköna Augustas fula syster och den trognaste, mest uppoffrande varelse. Hon hade städse tillbedt den yngre, såsom ett högre väsen och betraktat såsom en oförtjent lycka att vara genom ett så nära blodsband förenad med henne. Sålänge hon kunde minnas, hade hon varit en tjenarinna åt familjens bortskämda gunstling; hon hadeivagnen alltid intagit baksätet, ehuru hon var den äldre, hon hade sytt, tvättat och strukit alla de luftiga klädningar som förhört Augasstas skönhet, hon hade väntat många gånger på henne intill sena natten, då hon var borta på bal, och medan hon borstade och kammade det yppiga håret och bjelpte henne att aftaga de otaliga smyckena, kände hon sig rikligt belönad genom beskrifningarne af de triumfer, som hon — Augusta — firat. Manfrod hade ej glömt den beskedliga, något inskränkta flickan, och tryckte nu också hjertligt hennes hand. Hennes blick, som flyttades från honom på Bystern tycktes säga: Har hon icke blifvit ännu skönare? — Du har väl satt rummet i ordning åt vår gäst? frågade Augusta? — Ja visst, skyndade sig den andra att försäkra; men om du så önskar, skall jag ännu en gång se efter att ingenting blifvit glömdt. Tjenstfolk är vanligtvis församligt; det är nog möjligt att någonting fattas. Herr baron skall ha godheten sjelf säga mig, huru han tycker om anordningarne. ;